Ensam en flicka vandrar längst vägen
Tankarna hennes finna ej ro
I regnvä´r, i vind, i sol, jämt lika trägen
Barfotaspår hon skänker sin tro

På denna vallfärdsvandring skall hon va
I många långa dar
Att söka nåd i Compostela pilgrimstad
Vid Jakobs helga grav

Modern, hon dog i soten, lungan uppriven
Fadern blev bränd i lågornas lek
Brodern, han föll till jord för dråparekniven
Lillsysyster dränkt av Forskarlens smek

Så denna vallfärdsvandring nu hon går
Så allena lämnad kvar
I varje varigt sår som foten hennes får
Hon söker finna svar

Byn som hon gick förbi så drabbad av ofärd
Bedrövelse enda tecknet på liv
Kroppar i trä’n upphängda, platsen en smitthärd
Livlösa ögon, korparnas kiv

På denna vallfärdsvandring, blek om kind
Hon möter mycken nöd
Skall inte trädens kroppar, vaggade i vind
Falla ned med höstens löv?

Förundrad hon ser två torn mot himmelens fästen
Från insidan hör hon änglarnas kör
I kyrkdörr’n står from och fet den guldprydde prästen
På trappan, en tiggarpojke, så skör

Snart denna vallfärdsvandring slutad är
Och sin vän hon återser
Hon lärt vi rår ej över tiden vi förtär
Och hon sitter stilla ned
Ty hon vill ej vandra mer

--

ENGLISH TRANSLATION:

Alone a young woman wanders along the road
Her thoughts find no solace
In rainy weather, in the wind, under the sun, always so sluggish
Bare footprints she bestows in her faith’s name

This hallowed wandering will last
Many long days
To seek mercy in the pilgrim city of Compostela
By Saint James’s grave

Her mother died in pestilence, her lung torn apart
Her father was burnt in the game of flames
Her brother fell to the ground by a murderer knife
Her little sister was drowned by the Nix’s caress

So on this hallowed wandering she goes
So alone, left behind
In every festering wound her foot gets
She looks for answers

The village she walked past, so afflicted by calamity
Grief, the only sign of life
Bodies suspended from trees, the whole place a source of infection
Lifeless eyes, the ravens’ strife

On this hallowed wandering, with pale cheeks
She knew great need
Should not the trees' bodies, swaying in the wind
Fall down with the autumn leaves?

In awe she sees two towers against the vault of heavens
From inside she hears a choir of angels
At the temple’s door stands a pious and fat priest adorned in gold
On the steps, a beggar boy so frail

Soon this hallowed wandering will be over
And she will once again see her friend
She has learnt we do not govern the time we spend
And she sits quietly
For she does not wish to wander on